De allra flesta av oss går omkring och tänker att i Sverige så funkar ju tillsynen arbetsmiljön ganska bra. Vi har arbetsmiljölagar, skyddsombud, Arbetsmiljöverket och en Arbetsmiljödomstol som ska se till att allt står rätt till. Problemet som jag stötte på i våras när jag som nämndeman skulle vara med och döma i ett antal fall som gällde bl.a arbetsmiljön och huruvida änkor skulle få rätt till livränta ... bland annat.

Som nämndeman får du hem materialet i förväg för att läsa in dig på alla fakta i målet. När jag läste det så kändes det helt glasklart! Killen dog ju för faan av sjukdomar som vetenskapen har bevisat är en följd av de skitämnen som de höll på och svetsade och sprayade med på verkstaden där han arbetade. Självklart har änkan rätt till livränta.

När jag kom till domstolen och träffade de andra nämndemännen samt domarna och sekreteraren (som föredrar målen) fick jag där lära mig att det var inte alls så självklart som jag trodde. Det berodde nämligen på vilket datum som han hade anmält arbetsskada. Trots att det fanns läkarjournaler sedan sent 1970-tal och regelbundet fram ända till hans död, så gilldes det liksom inte. Nä, han hade inte anmält sjukdomarna som arbetsskada förrän in på 1990-talet. Det som hände var att det i början av 1990-talet kom en ny Arbetsmiljölag. Den tidigare lagen var från 1970-talet och den var relativt generös när det gäller bedömningen av arbetsskador. Den nya lagen (som kom på 1990-talet) sa att alla arbetsskador som anmäls  efter det datum som den nya lagen träder i kraft, ska bedömas enligt den nya lagen. Den nya lagen är stenhård vad gäller arbetsskada. Kan du inte bevisa att det absolut inte finns något annat som kan ha påverkat ditt tillstånd (ex.vis rökning, övervikt o.s.v.) så har du inte en chans.

I det aktuella fallet fanns en undersökning gjord på arbetsplatsen där man kollade olika gränsvärden vad gäller massor av ämnen. Undersökningen var gjord på 2000-talet och visade att alla värden var under gränserna, d.v.s OK. Vad bevisar detta? Jo, att värdena på 2000-talet var bra. Synd, för då hade grabben redan slutat jobba och var död ...

Hans skador kom till under 1960- 70- och 80-talet. Hur var värdena då? Ja, det är det ingen som vet. Då fanns inget skyddsombud (i alla fall inget som var aktivt nog). Det som hände när personalen fick besvär, var att de fick byta arbetsuppgifter. Grabben det gäller flyttade runt lite här och där. Han jobbade på de flesta avdelningarna på den här verkstaden, men eftersom deras produkter krävde svetsning - som gav dåliga gaser, sprayning av målarfärg - som gav dåliga gaser, och sedan fanns det inte så mycket mer för den som jobbade på golvet. Vad göra? Jo, han teg och led. Tänkte säkert att han var glad att få ha ett jobb överhuvudtaget.

Trots att alla domarna höll med om att det var fel - var vi tvungna att döma avslag. Som domare/nämndeman ska du döma i enlighet med lagen. Att lagen sedan är åt h-e kan inte domarna göra något åt. Det är vi politiker som är de skyldiga. Ja, själv känner jag mig kanske inte så skyldig, men alla de som var med och röstade igenom den nya lagen borde själva få sitta med i sådana här mål för att se vad de har ställt till med.

Vad lär man sig av den här lilla sedelärande historien?

Jo, om du tror att du är utsatt för farliga ämnen på din arbetsplats. Kräv att din arbetsgivare eller ditt skyddsombud genomför en undersökning. Om inte, så får du skylla dig själv eftersom du då inte på bevisa att det var den dåliga luften på arbetet som gjorde dig sjuk.

Så bra är Arbetsmiljölagen.

För någon vecka sedan gick debattens vågor höga i medierna när det uppdagades att vissa landsting ägnade tid och pengar åt att "sy ihop" mödomshinnor på invandrarkvinnor som riskerade livet i en familj med "hederskultur".

Resonemanget från läkarnas sida var att de, genom att göra denna symboliska ingrepp, förhindrade att kvinnorna ådrog sig kroppsskador. Det låter ju logiskt. Helt i linje med den läkared som de har gett.

Men, vad blir egentligen resultatet i förlängningen?

Jo, genom att hon då kan uppvisa en oskadad mödomshinna - och därmed bevisa sin oskuld - så befäster man dessa kulturella idiotier som att kvinnor har en mödomshinna. Hallå! Det finns ingen mödomshinna! Det fanns ingen förut heller. Man har alltså sytt dit något som egentligen inte finns. Förutom att det går åt skattepengar - dina och mina - så innebär alla ingrepp en risk för komplikationer. Är det värt det?

Om vi någonsin ska komma någonstans med all världens hederskulturer så måste vi ju våga ta tag i problemen när de dyker upp i vår närhet. Handlingsplaner inom landstingen som kan vägleda den personal som kommer i kontakt med patienter med dessa problem. Har ditt landsting en handlingsplan för hedersproblematik?

Att hederskulturer inte är något muslimskt problem visar med all tydlighet filmen Magdalenasystrarna. Regissören Peter Mullans film visar en verklighet där våldtagna, "lösa" eller bara allt för vackra flickor stängs in i Magdalenakloster för att tillbringa sin ungdom och i många fall hela sitt liv med att slavarbeta för klostret. Med sadistiska nunnor, aggressiva fäder och överhuvudtaget ett manssamhälle som klär av kvinnorna med blicken utan att skämmas.

Detta var verklighet på Irland fram till 1996 då det sista Magdalenaklostret stängdes. De stängdes in för sitt bästa. Män är inte att lita på. Om de dessutom hade fött barn, vilket var det vanliga, togs barnet omedelbart ifrån modern. Modern behandlades sedan som en hora. Om hon inte kunde "hålla på sig" så var hon en föraktfull varelse. Den lägsta av den lägsta. Kvinnorna stängdes in i klostren av sina föräldrar som ville slippa skammen av att ha oäkta barnbarn. Kan det bli mer hederskultur än så?

Inte någon favoritsysselsättning för mig, men idag kan jag inte låta bli. Jag gillar Ara, han har attityd och brottas som en gud. Här är det rena urkrafter som kommer som en bulldozer. När man då blir lurad på en final med honom så blir man ju förbannad. Vad är det för ena domare som dömer? Jag menar, hallå! Jag kan, typ ingenting om brottning, men även jag såg ju att han förde matchen och INTE gjorde något olovligt. OK, nu är väl inte jag något trovärdigt vittne när det gäller brottningsdömning, men resten av Sverige, inklusive SOK och brottningsförbundet, håller ju med.

Det konstiga i den här soppan är egentligen inte att domaren inte kan döma. Jag menar, det händer ju i alla sporter. Men här har vi en ren bedömningssport som har som regel att man inte får lämna in protester efter matchen (§ 56 i tävlingsreglementet, jo, jag har kollat), där står inte ens nämnt hur man ska göra om man vill lämna in en protest under matchen. När protesten handlar om det absolut sista domslutet: resultatet, hur kan man då lämna in protesten innan matchens slut? Jag bara undrar ... Nä, det kan inte finnas många jurister i den där församlingen. Deras regelverk måste absolut uppdateras så att inte detta kan hända igen.

Jag är så ledsen för Aras skull, det här skulle ju vara hans OS. OK om man missar finalen för att man är dålig, gör fel eller missar. Men här var det ju domarna som missade. De skulle aldrig kvala in till OS.

Så var helgen snart slut. Igen. Jag som tänkt göra så mycket i helgen. Med sambon bortrest och sonen på Urkult skulle jag hinna skura i tvättstugan och i farstun (där behövs det verkligen!), sortera bland böckerna och lära mig open office-programmet som sonen laddat ner åt mig,  men vädret var inte inbjudande för att skura. Vilken tur att man alltid kan skylla på vädret :-)

Istället har jag njutit av att lyssna på pausmusiken på Axess-TV (bara operor och annan klassisk musik), lyssna på deras debattprogram och gråta en skvätt framför Stolthet & Fördom utan att höra fniss i bakgrunden. Att dessutom kunna sitta uppe hela natten och titta på gamla filmer utan att sambon vrider sig ... det är livskvalitet.

Nu låter det som om jag bara har slöat hela helgen. Och det har jag faktiskt gjort! Nja, jag tog en titt på programmet, men jag vet inte om jag orkar engagera mig tillräckligt mycket för att fatta hur det funkar. Jag har ju Dreamweaver i den andra datorn ...