Nu har våren kommit. Det är plusgrader och jag har för tredje (fjärde?) gången i år skottat fram bikuporna och skrapat bottnarna. Helt OK mängd döda bin. Vad som inte var OK var en mus som försökte komma in i ena kupan. Med skyffeln delade jag den i två. Den musen förstör ingen bikupa mer.

Det är ljusare på morgnarna och ljusare på kvällarna. Mindre ljust ser det ut för Sverige. När de nordafrikanska staterna revolterar mot grymma diktatorer så menar vår utrikesminister att det är viktigast att det är "stabilitet" i området. Tacka f-n för det. Vi behöver ju olja. Massor av olja för att få hjulen att snurra i gamla Svedala. Men det är det aldrig någon som säger högt. Nej, det är alla svenskar som finns i området som först ska evakueras innan man överhuvudtaget gör något ...

Såg förresten att börsen i Italien hade störtdykt ... Tydligen äger Libyen - läs Khaddafi - ett fotbollslag och har del i Italiens största bank ... Så klart att Italien inte vågar skriva under något avtal. Och därmed blir EU:s utrikespolitiska uttalanden inte vatten värt.

De senaste dagarna har dock vår utrikesminister höjt tonläget något. Man ska förstå att de (han och de andra stora grabbarna - NATO, inte FN) tänker ta i med hårdhandskarna. Först ska de bara se till att alla västlänningar som befinner sig i Libyen ska få komma hem. Sedan så blir det hårda tag. Tror han verkligen att libyerna är så korkade att de går på det? När de själva lyckas resa sig ur ofriheten och jaga ut diktatorn ur landet (det är förhoppningsvis bara en tidsfråga) - allt med sina egna liv som insats, varför skulle de vilja ha hjälp av FN, NATO eller någon annan bokstavskombination som inte hjälpt dem ett smack?

Calle tror nog att det ska räcka med några landsatta soldater som kommer med lite ris för att de tacksamt ska överlämna sina oljetillgångar till väst. Lycka till!

Nä, det bästa är nog att förbereda sig på att oljan blir dyrare. Vad händer om/när revolten sprider sig till Saudiarabien? Ingen vet, men om de gör uppror kanske de hellre säljer till Kina eller Sydamerika. Vem vet?

Nä, nu är bästa tiden att hugga veden för nästa vinter. Och det kan vara bra att hugga mycket. Blir den lika kall som den här så behövs det mycket - särskilt när oljan går upp. Passa på att så lite frön nu också. Egenodlade grönsaker är alltid godast - och billiga också!

Mina frön har precis börjat gro. Väntar dock fortfarande på tomaterna och auberginefröna - de behöver lite längre tid på sig för att gro. Snart sätter jag nästa omgång frön. Då blir det riktigt trångt i fönstret.

Har helt slut på dinkelmjölet också. Dags att köpa mer. Hörde att det ska finnas i Gnarp. Bra! Då slipper jag förhoppningsvis åka till Järvsö för att hitta ekologisk säd. Lokalodlat är bäst! Hoppas att de har rågmjöl också.

 
Frej harvar på i sitt nya liv. Bilden lånad från mattes hemsida.

Vaknar tidigt av att sambon packar för en tredagars sejour i Söderhamn. Han lämnar helt sonika mig ensam med ansvaret för både hus, katter o hunden. Att han vågar, undrar jag.

Har bestämt mig för att passa på att röja medans han är borta. Under förmiddagen har jag ännu inte börjat. Fick av en händelse kontakt med Frejs nuvarande ägare (för er som inte vet så är Frej mitt första föl ... född 1997) som har lagt upp hur mycket som helst på sin blogg - med massor av bilder. Jättekul att se, men man inser samtidigt hur lätt det är att förstöra/förändra en häst.

Jag som verkligen hade tränat mycket "NH" med honom. Gå i löst hängande grimskaft, stå still när jag vill, flytta sig när jag vill och vara cool i alla situationer. När hon köpte honom var han svårlastad trots att det var något som jag tränat hur mycket som helst! Han var bufflig (kallas tydligen Buffeln av barnen) och verkade kunna gå rakt över andra. Då blir jag ledsen, för han var världens mest känsliga häst. Känslig för kroppspråket. Jag kunde få stopp på honom när jag red bara genom att "sätta mig" i sadeln och han flyttade självklart på sig om han stod i vägen för mig.

Som tur var verkar hon ha samma åsikter som jag när det gäller hästhantering och hästhållning så det bådar gott för framtiden i alla fall. Som synes av bilden så gör han också nytta - något som alla individer borde få.

Nä, nu har jag smällt i mig all kycklingsallad som var kvar från gårdagens middag. Dags att göra lite nytta. Diska t.ex kan man ju göra någon gång i veckan - på söndagen exempelvis. Vi får kalla det meditation.

Fick låna en bok som handlar om feng shui och röriga hem, men jag vet inte om jag gillar boken riktigt. Det känns som att den är skriven som en självuppfyllande profetia:

om du fortsätter att ha det stökigt så kommer du att skämmas och må dåligt, men jag har fått massor av brev från läsare som kan berätta hur framgångsrika och lyckliga de blivit när de städat: 'Hej! och tack för en underbar bok. Jag gjorde som du sa och inom en vecka hade jag vunnit tre gånger på lotteri. Det kan inte vara en slump!'

Jag tror att jag sparar lite tid och skippar den boken. Jag har det som jag har det. Nu snöar det, men snart är det vår. Just det, får inte glömma bort att så mina frön. Det gör jag innan disken, för det är roligare och så mår jag bättre - utan feng shui!

Ibland försöker jag ta ett steg tillbaka för att se vad som gjort att jag är där jag är. Varför har jag blivit den människan jag är idag? Och vart är jag på väg?

Jag är född och uppvuxen i Stockholm, i en medelklassfamilj med radhus byggt på 1970-talet med innertak av plast, dörrar av plast, plasthandtag och till och med vinyltapeter i köket. Så hur kunde jag hamna här: i en gammal föredetta bondgård i Hälsingland med ett rum o kök plus duschrum, men med torrdass.

Det självklara svaret är förstås kärleken, men jag flyttade faktiskt inte hemifrån p.g.a kärlek. Nej, jag valde en skola så långt bort som möjligt från storstaden; Jokkmokk. Där läste jag ekologi i ett år och träffade av en slump kärleken - som råkade bo i Hälsingland.

Vi beslutade oss för att vi ville köpa hus. Det här var i slutet av 1980-talet så ni kan gissa vad räntorna var på ... För att ha en rimlig chans att köpa hus letade jag efter billigare alternativ - och fann efter mycket letande JAK. Ni ska veta att det här var på den gamla tiden då inte Internet fanns. Kanske inte stenåldern, men närapå.

Det var via JAK som jag fick upp en eget seriöst miljöengagemang. Tidigare hade jag förstås hängt på föräldrarna i "Nej till kärnkraft"-kampanjen, men det var också allt. Genom JAK blev jag matad via medlemstidningen (Grus&Guld) - som man förövrigt kan prenumerera på utan att vara medlem.

När jag tänker efter så har jag faktiskt en stor förebild i min far och hans kompis. Bägge gillade att ta med sig grejor från containrar hem - min mor gillade det INTE! Men jag har i alla tider tyckt att det varit ett helt naturligt beteende att gå fram till containrar för att kolla vad som finns. När jag flyttade till Hälsingland så fick jag klart för mig vad begreppet "social kontroll" betyder. Man kan inte, i en småstad, bete sig hur som helst utan att alla vet om det. Som tur var för mig så har jag aldrig brytt mig så mycket om vad "folk" anser. Hittar jag en praktisk sak i containern så ser jag det som min SKYLDIGHET att ta hand om den. Att INTE göra det vore direkt slösaktigt. Slöseri med min ekonomi och slöseri med jordens produktionskraft.

Eftersom min far arbetade på SL så har mitt självklara val av transportmedel alltid varit allmänna kommunikationer - såvida det inte är gång- eller cykelavstånd. Att komma till Hälsingland var lite av en chock för en stockholmare som jag. Från att se det som självklart att bara gå ut och ställa sig vid busshållplatsen och vänta - snart kommer det en buss, till att noga läsa busstidtabellen för att kunna planera vilka dagar man ska göra olika saker, är det en mycket lång väg.

Numera har jag alltid med mig minst en busstidtabell: i pappersformat eller i mobilen. Dessutom kollar jag gärna på nätet med reseplaneraren.

Vi köpte aldrig något hus utan valde istället att flytta ut i sambons gamla sommarstuga - ett billigare alternativ. När vi flyttade ut fanns det endast sommardusch, och indraget vatten till köket. Så när sonen kom köpte vi en toppmatad tvättmaskin från 1950-talet som fick tjänstgöra både som plats för blöjbyten o tvättmaskin. Den stod i köket och rullades fram och åter (vårt kök är litet).

Upptäckten att det faktiskt fungerar trots att det är primitivt gjorde att jag började ifrågasätta andra moderniteter. Behöver vi verkligen maskiner för allt som ska göras? Vad är egentligen vitsen med vattentoalett? En frigolitsits på dasset funkar utmärkt. Det blir inte så långa sittningar på vintern så har man ovanor sedan innan så vänjer man sig snabbt av med dem.

Med en brunn som inte alltid sprudlade av vatten fick vi också lära oss att det inte är nödvändigt att duscha varje dag. Mycket av våra måsten i dagens värld är egentligen föreställningar som vi prackats på av drivna marknadförare från diverse företag som säljer hygienartiklar.

I 10 år hade jag ändå flera hästar. Hur gick det ihop med vattenbristen? Utmärkt, eftersom de fick vatten från en källa i skogen ca 9-10 månader om året. Det var några månader under vintern som slangen frös (självtryck) och ibland torkade källan ut under juli.

Nu har jag sålt hästarna och ägnar mig istället åt att odla upp hästhagen. Den är fylld av växtkraft från gödseln som de lämnat och med ett välfyllt badkar med ständigt rinnande vatten har jag allt som jag behöver för att lyckas med min odling. Jag ångrar dock att växthuset som sambon byggde blev så litet. I år har jag köpt både tomatfrön, auberginefrön och paprikafrön och vet inte riktigt hur jag ska få plats med allt. Dessutom har jag en övervintrad planta med kapkrusbär som redan har börjat få knopp(!)

När jag väl slutat att fundera och börjat kavla upp ärmarna så ser jag faktiskt ingen hejd på möjligheterna som finns att själv odla maten. Sambon drar sitt strå till stacken med rådjur och tjäder. Det finns dock några saker som jag ännu inte vågat mig på och det är bl.a salamiproduktion.

Förra årets älggräsvin finns det dock fortfarande kvar av - och inte för att det smakade illa. Jag tror dock att jag sparar vinet till midsommar. Det passar bättre när det är varmt.

Nu hoppas jag på allvar komma igång med sådana saker som är roligare att när man är flera: syra vitkål, lägga in grönsaker, konservera kött o.s.v En bra början är ju att så årets frön som nu kommit hem, men var ska de få plats? Chiliplantorna o kapkrusbäret tar upp all solplats. För att inte prata om citronplantan.

Att jag i flera år varit självförsörjande på honung behöver jag kanske inte berätta, men för två år sedan insåg jag att vedspisen (som stod kvar i köket) faktiskt gick att laga mat på. Jag har haft ett skeptiskt förhållande till vedspisen eftersom mina första försök att baka gick åt fanders. För några år sedan lade dock vår ugn, till elspisen, upp. Det var mycket förargligt då den inte hade många år på nacken så i några år bakade jag inget alls. Köpa nytt var inte ett alternativ för oss. För två år sedan tänkte jag ändå att jag skulle testa och se om det gick att baka hällbröd. Och det fungerade utmärkt! Nu har jag och min ugn blivit goda vänner och jag lagar mycket och gärna mat i den.

Lärdomen av detta är måhända att ur kriser kommer goda saker.

Jaha, så var gårdagens kommunfullmäktige avklarat. Nu har vi - äntligen - fastlagt den politiska organisationen för kommande mandatperiod. Nu hoppas jag att vi kanske kan börja göra lite nytta istället för att käbbla.

Enligt HT har kostnaden med detta ÖKAT med ca 400 000 kr. Det är såklart en missuppfattning. Den ökade kostnad som 60 % mer kommunalråd innebär balanseras ju till största delen av uteblivna kostnader för de rörliga ersättningar (arvode, ersättning för förlorad arbetsförtjänst o reseersättningar) som annars skulle utgått.

Det finns dock fortfarande vissa frågetecken kvar - trots att jag ställde frågorna så fick jag inte tillfredsställande svar på dem alla - t.ex så menar tjänstemännen att fler kommunalråd kommer innebära en ökad belastning för kansliet (läs: fler anställda/övertidsersättning). Jag menar tvärtom att om de är två kommunalråd så borde de kunna avlasta kansliet ... två arbetar ju mer än en. Jag menar, sitter man på arbetet så får man väl ta fram underlag själv istället för att stjälpa över sådant på kommunsekreteraren.

Sedan har vi också frågan om pensionerna som jag inte alls fick något svar på - med hänvisning till den personliga integriteten(!). Dock kan vi vara säkra på att pensionerna kostar en del extra (pension utgår ju inte till fritidspolitiker utan endast till de som varit kommunalråd).

Det framgick ändå flera intressanta saker i debatten. Sådant som försigått bakom stängda dörrar, mellan partierna under den tid där alla uppvaktade varandra för att se vem som skulle bilda par med vem. Då framkom att Socialdemokraterna uppvaktat Folkpartiet i första hand(!), men att de blev avvisade. Kanske för att de inte ville bilda fyrkant med Miljöpartiet o Vänsterpartiet? Eller hade de någon annan orsak?

Tydligt blev också att Folkpartiet vördsamt betygade den frånvarande Monika Olsson sin aktning - de trodde minsann på hennes förmåga att ensam leda kommunen även om inte hennes egna partikamrater gjorde det(?)

Från både Folkpartiet och Kristdemokraterna kom uttalanden som lät påskina att vi här i Nordanstig nu skulle få diktaturliknande förhållanden eftersom majoriteten var - just i majoritet och därmed alltid skulle kunna räkna med att få igenom sina förslag. Suck! Jag undrar om de sagt likadant om sin egen alliansregering om de fått egen majoritet i riksdagen? Förra perioden måste vi i alla fall haft diktatur i Sverige - enligt Folkpartiets och Kristdemokraternas definition.

Nu tror jag dock att det var mycket snack för publiken. De flesta politiker i Nordanstig har faktiskt kommunens bästa för ögonen - oavsett om man hör till "Nordanstigs bästa" eller inte. Därför är jag övertygad om att vi kommer att kunna arbeta bra under den här perioden - också.

Min förhoppning är att bra förslag - oavsett varifrån de kommer - ska få gensvar hos majoriteten av ledamöterna. För mig är "Nordanstigs bästa" ett sätt att garantera att Centerpartiet inte jävlas genom att rösta ner budgetförslag o.likn Nu har även de makt - och med makt följer ansvar.