Ibland försöker jag ta ett steg tillbaka för att se vad som gjort att jag är där jag är. Varför har jag blivit den människan jag är idag? Och vart är jag på väg?

Jag är född och uppvuxen i Stockholm, i en medelklassfamilj med radhus byggt på 1970-talet med innertak av plast, dörrar av plast, plasthandtag och till och med vinyltapeter i köket. Så hur kunde jag hamna här: i en gammal föredetta bondgård i Hälsingland med ett rum o kök plus duschrum, men med torrdass.

Det självklara svaret är förstås kärleken, men jag flyttade faktiskt inte hemifrån p.g.a kärlek. Nej, jag valde en skola så långt bort som möjligt från storstaden; Jokkmokk. Där läste jag ekologi i ett år och träffade av en slump kärleken - som råkade bo i Hälsingland.

Vi beslutade oss för att vi ville köpa hus. Det här var i slutet av 1980-talet så ni kan gissa vad räntorna var på ... För att ha en rimlig chans att köpa hus letade jag efter billigare alternativ - och fann efter mycket letande JAK. Ni ska veta att det här var på den gamla tiden då inte Internet fanns. Kanske inte stenåldern, men närapå.

Det var via JAK som jag fick upp en eget seriöst miljöengagemang. Tidigare hade jag förstås hängt på föräldrarna i "Nej till kärnkraft"-kampanjen, men det var också allt. Genom JAK blev jag matad via medlemstidningen (Grus&Guld) - som man förövrigt kan prenumerera på utan att vara medlem.

När jag tänker efter så har jag faktiskt en stor förebild i min far och hans kompis. Bägge gillade att ta med sig grejor från containrar hem - min mor gillade det INTE! Men jag har i alla tider tyckt att det varit ett helt naturligt beteende att gå fram till containrar för att kolla vad som finns. När jag flyttade till Hälsingland så fick jag klart för mig vad begreppet "social kontroll" betyder. Man kan inte, i en småstad, bete sig hur som helst utan att alla vet om det. Som tur var för mig så har jag aldrig brytt mig så mycket om vad "folk" anser. Hittar jag en praktisk sak i containern så ser jag det som min SKYLDIGHET att ta hand om den. Att INTE göra det vore direkt slösaktigt. Slöseri med min ekonomi och slöseri med jordens produktionskraft.

Eftersom min far arbetade på SL så har mitt självklara val av transportmedel alltid varit allmänna kommunikationer - såvida det inte är gång- eller cykelavstånd. Att komma till Hälsingland var lite av en chock för en stockholmare som jag. Från att se det som självklart att bara gå ut och ställa sig vid busshållplatsen och vänta - snart kommer det en buss, till att noga läsa busstidtabellen för att kunna planera vilka dagar man ska göra olika saker, är det en mycket lång väg.

Numera har jag alltid med mig minst en busstidtabell: i pappersformat eller i mobilen. Dessutom kollar jag gärna på nätet med reseplaneraren.

Vi köpte aldrig något hus utan valde istället att flytta ut i sambons gamla sommarstuga - ett billigare alternativ. När vi flyttade ut fanns det endast sommardusch, och indraget vatten till köket. Så när sonen kom köpte vi en toppmatad tvättmaskin från 1950-talet som fick tjänstgöra både som plats för blöjbyten o tvättmaskin. Den stod i köket och rullades fram och åter (vårt kök är litet).

Upptäckten att det faktiskt fungerar trots att det är primitivt gjorde att jag började ifrågasätta andra moderniteter. Behöver vi verkligen maskiner för allt som ska göras? Vad är egentligen vitsen med vattentoalett? En frigolitsits på dasset funkar utmärkt. Det blir inte så långa sittningar på vintern så har man ovanor sedan innan så vänjer man sig snabbt av med dem.

Med en brunn som inte alltid sprudlade av vatten fick vi också lära oss att det inte är nödvändigt att duscha varje dag. Mycket av våra måsten i dagens värld är egentligen föreställningar som vi prackats på av drivna marknadförare från diverse företag som säljer hygienartiklar.

I 10 år hade jag ändå flera hästar. Hur gick det ihop med vattenbristen? Utmärkt, eftersom de fick vatten från en källa i skogen ca 9-10 månader om året. Det var några månader under vintern som slangen frös (självtryck) och ibland torkade källan ut under juli.

Nu har jag sålt hästarna och ägnar mig istället åt att odla upp hästhagen. Den är fylld av växtkraft från gödseln som de lämnat och med ett välfyllt badkar med ständigt rinnande vatten har jag allt som jag behöver för att lyckas med min odling. Jag ångrar dock att växthuset som sambon byggde blev så litet. I år har jag köpt både tomatfrön, auberginefrön och paprikafrön och vet inte riktigt hur jag ska få plats med allt. Dessutom har jag en övervintrad planta med kapkrusbär som redan har börjat få knopp(!)

När jag väl slutat att fundera och börjat kavla upp ärmarna så ser jag faktiskt ingen hejd på möjligheterna som finns att själv odla maten. Sambon drar sitt strå till stacken med rådjur och tjäder. Det finns dock några saker som jag ännu inte vågat mig på och det är bl.a salamiproduktion.

Förra årets älggräsvin finns det dock fortfarande kvar av - och inte för att det smakade illa. Jag tror dock att jag sparar vinet till midsommar. Det passar bättre när det är varmt.

Nu hoppas jag på allvar komma igång med sådana saker som är roligare att när man är flera: syra vitkål, lägga in grönsaker, konservera kött o.s.v En bra början är ju att så årets frön som nu kommit hem, men var ska de få plats? Chiliplantorna o kapkrusbäret tar upp all solplats. För att inte prata om citronplantan.

Att jag i flera år varit självförsörjande på honung behöver jag kanske inte berätta, men för två år sedan insåg jag att vedspisen (som stod kvar i köket) faktiskt gick att laga mat på. Jag har haft ett skeptiskt förhållande till vedspisen eftersom mina första försök att baka gick åt fanders. För några år sedan lade dock vår ugn, till elspisen, upp. Det var mycket förargligt då den inte hade många år på nacken så i några år bakade jag inget alls. Köpa nytt var inte ett alternativ för oss. För två år sedan tänkte jag ändå att jag skulle testa och se om det gick att baka hällbröd. Och det fungerade utmärkt! Nu har jag och min ugn blivit goda vänner och jag lagar mycket och gärna mat i den.

Lärdomen av detta är måhända att ur kriser kommer goda saker.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av en del högerskribenter, bloggare och twittrare kan en lätt få bilden att den stora frågan i offentlig sektor är: Vinst eller ej? när det egentligen handlar om något helt annat - och som skribenterna missar med ljusår ... Meningen med offentli...

Nu är helgerna strax slut och det är dags att ta nya tag på jobbet och i politiken. För mig är det ju lite samma sak, men inte desto mindre, dags att sätta igång och jobba. Som tur var behöver jag inte vara med och planera för något extra val. Istä...

Nu när året nästan är slut är det dags att sammanfatta året som gått. Vad har hänt och vad har inte hänt? Vi börjar med att konstatera att vi alla överlevde supervalåret - och slapp ett extra val. Även om valrörelser är roligt, så är det bäst att h...

Nordanstig är en geografiskt komplicerad kommun utan en naturlig central ort. Trots det är Bergsjö utpekad som centralort. Det är också där som kommunhus och KomVux finns. Det borde därför vara enkelt att ta sig dit från alla kommundelar. Så är nu in...

Under lördagen deltog Vänsterpartiet på Bergsjödagen i avsikt att informera om vår politik, men även för att samla in pengar till barnen på Gaza.   Därför anordnade vi en vänster-loppis (under parollen Inte till salu.) med allehanda grejor; trehj...