Inlägg publicerade under kategorin Hästarna

Av Petra - 15 juli 2011 12:12

 

Bloggvänstern förfasar sig över att borgarna lyfter fram hästens roll. Bl.a vill man ge hästsporten samma möjligheter som andra sporter så att de barn o ungdomar som väljer att rida, istället för att spela fotboll, ishockey eller åka längdskidor, ska få samma ekonomiska förutsättningar. D.v.s man ska inte behöva ha rika föräldrar för att välja hästar som hobby.


Vänstern förfasar sig eftersom ridning ju inte är en "riktig" sport utan sysselsättning för de rika. Visst, historiskt sett har det varit så. Att hålla en häst har varit dyrt i alla tider. Ridning är dock något som på landet är en mer allemanssport då man ofta kan köpa hö billigt av grannbonden och låna en stallplats som ändå inte används.


Om fler barn fick möjlighet att lära sig rida - med allt det som hör till - så tror jag att världen skulle se bättre ut. Barn som rider får nämligen lära sig att samarbeta med en varelse som inte pratar. Barnen måste lära sig hästens språk - kroppspråket - bara då kan de bli duktiga ryttare eller kuskar. Barnen får också lära sig att hästens väl och ve kommer i första rummet. Det betyder att efter en lång regnig tur när man bara vill slänga sig ner i en fåtölj med en filt och en kopp varm choklad. Ja, då får man så lov att börja med att sköta om hästen; sadla av, kratsa hovarna, lägga på täcke och ge en tapp hö. Sedan kan man vila.


Man får också lära sig att oavsett om man vann tävlingen, kom sist eller kanske t.o.m vägrade ut sig, så måste hästen skötas om. Barn som gått på ridskola, lärt sig rida (eller köra) och kanske, kanske skaffar sig egen häst, de barnen har mycket större möjligheter att som vuxna bete sig empatiskt, ta ansvar och vara solidariska. Så varför i herrans namn är vänsterdebattörer emot att fler får den möjligheten?


P.S På bilden syns mina två ston samt ett föl, som svalkade sig i sommarhettan för några år sedan. Äldsta märren är slaktad (hon blev 29 år) och de andra hästarna sålda. Jag saknar fortfarande Granirila som var en fantastiskt klok häst, suverän mor och underbar kompis. D.S

Av Petra - 13 februari 2011 10:25

 
Frej harvar på i sitt nya liv. Bilden lånad från mattes hemsida.


Vaknar tidigt av att sambon packar för en tredagars sejour i Söderhamn. Han lämnar helt sonika mig ensam med ansvaret för både hus, katter o hunden. Att han vågar, undrar jag.


Har bestämt mig för att passa på att röja medans han är borta. Under förmiddagen har jag ännu inte börjat. Fick av en händelse kontakt med Frejs nuvarande ägare (för er som inte vet så är Frej mitt första föl ... född 1997) som har lagt upp hur mycket som helst på sin blogg - med massor av bilder. Jättekul att se, men man inser samtidigt hur lätt det är att förstöra/förändra en häst.


Jag som verkligen hade tränat mycket "NH" med honom. Gå i löst hängande grimskaft, stå still när jag vill, flytta sig när jag vill och vara cool i alla situationer. När hon köpte honom var han svårlastad trots att det var något som jag tränat hur mycket som helst! Han var bufflig (kallas tydligen Buffeln av barnen) och verkade kunna gå rakt över andra. Då blir jag ledsen, för han var världens mest känsliga häst. Känslig för kroppspråket. Jag kunde få stopp på honom när jag red bara genom att "sätta mig" i sadeln och han flyttade självklart på sig om han stod i vägen för mig.


Som tur var verkar hon ha samma åsikter som jag när det gäller hästhantering och hästhållning så det bådar gott för framtiden i alla fall. Som synes av bilden så gör han också nytta - något som alla individer borde få.


Nä, nu har jag smällt i mig all kycklingsallad som var kvar från gårdagens middag. Dags att göra lite nytta. Diska t.ex kan man ju göra någon gång i veckan - på söndagen exempelvis. Vi får kalla det meditation.


Fick låna en bok som handlar om feng shui och röriga hem, men jag vet inte om jag gillar boken riktigt. Det känns som att den är skriven som en självuppfyllande profetia:

om du fortsätter att ha det stökigt så kommer du att skämmas och må dåligt, men jag har fått massor av brev från läsare som kan berätta hur framgångsrika och lyckliga de blivit när de städat: 'Hej! och tack för en underbar bok. Jag gjorde som du sa och inom en vecka hade jag vunnit tre gånger på lotteri. Det kan inte vara en slump!'


Jag tror att jag sparar lite tid och skippar den boken. Jag har det som jag har det. Nu snöar det, men snart är det vår. Just det, får inte glömma bort att så mina frön. Det gör jag innan disken, för det är roligare och så mår jag bättre - utan feng shui!

Av Petra - 2 december 2007 10:31

Vaknade tidigt och skyndade mig ut för att ge hästarna frukost - om natten varit kall så var de säkert hungriga. Väl ute märkte jag att regnandet hade upphört och att det kändes riktigt varmt. Säkert tre-fyra grader varmt. Hästarna verkade nöjda över att få mat, men inte oroliga eller uppfodrande så det kändes bra att de hade fått gå ute under natten.

Det är alltid en avvägningsfråga om hästarna ska vara ute eller inte. Om hästarna fick bestämma så skulle de aldrig gå in - möjligen för att äta - alls. Men stallet är otroligt bra att ha, särskilt under nyår och valborg då jag  ALLTID tar in hästarna. Visserligen är det inte särskilt mycket smällande ute på landet, men man kan aldrig vara säker. Speciellt valborg är obehaglig eftersom jag ibland har högdräktiga ston som inte får bli oroliga. Och som sagt; om vädret är alldeles för dj-t så tar jag in dem så att de får tina/torka. Särskilt under våren vid tjällossningen så brukar jag ha dem inne under flera veckor eftersom hagarna har en tendens att likna översvämmade risodlingar!

Av Petra - 1 december 2007 10:28

Gav hästarna kvällsmat. Som vanligt är de ute dygnet om förutom om vädret är sådant att jag tar in dem. I kväll var verkligen ett gränsfall. Det småregnade och blåste ganska rejält. Det var några plusgrader och enligt väderprognosen skulle det vara varmt ända tills på tisdag. De fick en extra höbal att dela på för att jag skulle vara säker på att de inte fryser.

Av Petra - 20 oktober 2007 13:37

Idag skulle jag, för första gången, sitta upp på unghästen. I somras provade jag att sätta upp sonen (18 år) och jag själv gick bredvid. Min lillebror fick också prova på. Inget av det fungerade riktigt bra, visserligen kan de bägge rida, men är alldeles för osäkra för att hästen ska känna sig trygg.

Som sagt, sambon hjälpte mig upp på ryggen (vill ju inte att sadeln ska åka runt) och hon såg minst sagt skeptisk ut.

Eftersom hon är inkörd och tränad för trav unde hela vintern och våren finns det ju ingen anledning att ta det så långsamt som man normalt gör.

Hon ville omedelbart studsa iväg, men jag höll tillbaka henne. Beröm när hon stod stilla. Hon lättade dock en aning med frambenen (inget bra tecken!)

Smackade sedan och tryckte till med sätet samtidigt som jag lättade på tygeln: och hon gick framåt. Beröm. Det gick relativt bra, men hon var lite osäker på mig, tyngden, skänklarna och hon stannade till efter några steg. Smackade igen. Hon skrittade. Beröm. Så fortsatte det tills vi kom ner på täkten.

Där hade jag tänkt vända i en stor cirkel och rida tillbaka. Lagom är bäst. Så fort jag började svänga så ville hon inte vara med längre. Vi hade tidigare gått i riktning mot hagarna och det var helt OK tyckte hon. För att inte komma bort från hagarna så svängde hon som jag bett henne om, men började sedan backa. Jag lättade snabbt på tyglarna för att se om hon skulle stanna. Det gjorde hon inte!

Då tog jag tag i tyglarna, lutade mig något framåt och ropade: BACK, BACK, BAAACK, BRAA. Duktig häst! Sedan släppte jag trycket i tyglarna varpå hon stannade. Snabbt smackade jag igång henne och hon gick framåt. Men under protest. Hon gjorde flera små försök till att bocka, men jag var beredd.

Vi svängde sedan runt och tillbaka mot stallet. Så fort vi kom tillbaka på själva vägen så kände jag omedelbart hur hon slappnade av och skritten blev lugn och taktfast.

Hon stod helt stilla när jag satt av, men öronen var bakåt. Lite obehagligt var det ...

Själv tyckte jag att det gick väldigt bra. Jag är nöjd.

Jag är dock lite orolig för att hon ska försöka med sina dumheter igen. Det är enklare att rida in hingstar än ston tror jag. Vad tycker ni?

Av Petra - 12 oktober 2007 12:31

Igår ringde tränaren och sa att Brunella skulle komma med en hästtransport som skulle söderut. Klockan 6 skulle de fara från Bergeforsen. OK, det lät väl bra. Då skulle jag nästan kunna ta emot henne innan jag gick till jobbet. För säkerhet skull så sa jag till att jag skulle bli sen.

Klockan nio ringde chauffören från Gnarp och ville veta vägen! Halva förmiddagen hade jag suttit där och väntat. Typiskt. Så är det alltid när man ska skicka häst med transport.

I och för sig så hade det ju varit snorhalt på morgonen så jag kan förstå om han ville vänta någon timma med att åka.

Jag hann knappt få in henne i hagen så kom bossen för att hämta mig på jobbet. En del har bra service :-)


Av Petra - 1 oktober 2007 12:29

Äntligen verkar det som om unghästen är frisk. Hon fick en mystisk virusinfektion i våras. Inga symptom alls förutom att hon flåsade otroligt mycket vid lindrig ansträngning (jo, hon var tränad innan så det var inte dålig kondis). Kort och gott, efter blodanalys som visade att jo, hon hade nog en infektion, så har hon fått gå på bete hela sommaren.

Nya blodprover i höst visade på att värdena var bättre - men inte bra. Tränaren ville dock ta hem henne för att pröva och se hur hon verkade. Hon får nu en månad på sig att visa att hon är frisk.

Annars?

Tja, jag får väl betäcka henne till våren (fördelen med ston), men roligt är det ju inte.

Hjälp mig hålla tummarna! Snälla!

Sök i bloggen

Presentation


Jag bor på landet, men är inte något naturfreak. Med torrdass på gården och vedspis i köket drar jag mitt strå till stacken när det gäller att kyla ner jordklotet.

Boendes på landet har jag inget fast arbete utan arbetar med både det ena och det andra

Besöksstatistik

Kategorier

RSS

Senaste inläggen

Arkiv

Fråga mig

3 besvarade frågor

Bloggar

Länkar


Skapa flashcards