Direktlänk till inlägg 17 oktober 2007
På DN Debatt kunde man idag läsa att 95 % av svenskarna är fuskare.
Vad betyder då det? Jo, två nationalekonomer har skrivit en rapport där man menar att nästan alla svenskar är fuskare.
Vi fuskar med VaB-dagar, arbetstider och svartjobb. I artikeln blandar man friskt mellan högt och lågt, smått och stort.
Man gör ingen skillnad på den som skatteplanerar så bra att man nolltaxerar, eller den som hjälper grannen att vattna blommorna under semestern.
Och med de kriterierna, vem kan ärligt säga att man inte i själ och hjärta är en riktig fuskare? Vem skickar in skatten på blomvattningen eller barnpassningen eller bytet av vinterdäck ... som grannen hjälpte till med i utbyte mot en flaska whisky eller en påse frysta bullar? Ska Skatteverket ha 1,3 bullar och 10,7 cl whisky?
Den här rapporten är bara ett beställningsjobb från Svenskt Näringsliv som vill att staten ska bli tuffare mot de som fuskar.
Jag tänker inte säga emot. Vem vill inte att alla fuskare ska åka fast? Frågan är bara hur mycket detta får kosta? Hur många ska förnedras? Hur många ska ifrågasättas utan anledning? Hur många ska bli misstänkliggjorda utan anledning?
De största fuskarna åker ändå aldrig dit och de är en stor anledning till varför svenska folket anser sig ha "rätt" att fuska.
Så länge statsråden kan stoppa lön i sin enskilda firma och säga att det inte är lön - och därför kvittera ut sin statsrådspension, så länge kommer folk anse att det är OK.
Så länge storföretagen (kapitalet) har makten över den folkvalda riksdagen (via EU och via finansiella påtryckningar) så länge kommer folket försöka berika sig själva så gott man kan.
Så länge som man ovanifrån säger "skyll er själva, det är upp till var och en att se till att få en rik tillvaro" och "alla borde ha minst en årslön på banken", så länge kommer fantasirikedomen när det gäller att föröka sina egna inkomster på andras bekostnad att finnas.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=705169